Att köpa drent          

von Willebrands disease type I

Eftersom några uppfödare börjat testa sina drentsche patrijshonden för von Willebrands disease typ I (den mildare formen) och man har fått positiva svar, dvs att hundarna är bärare av sjukdomen så har vi frågat Veterinär Bart van der Pol, styrelseledamot (avels och uppfödarkommittén) i Onze Drent (holländska drentsche patrijshondklubben) om vad det innebär att ens hund är bärare och hur holländska klubben ser på sjukdomen.
Vi har fått följande svar:

Mest troligt är en stor del av drent-populationen bärare (carrier) av von Willebrand-faktorn. Det var några fall av von Willebrands på 70-talet och något enstaka fall på 90-talet. Då var Janny Offereins och vet. John Dijker i kontakt med Dr Slappendel som var expert på hematology på Veterinära fakulteten på The University of Utrecht.
Många hundar testades och ett ganska stort antal var bärare. Antalet bärare var så många att det inte kunde förklara att det var ett sådant litet antal sjuka hundar. Om sjukomen orsakades av en autosomal recessive gen skulle 25% av avkommorna efter 2 bärare bli sjuka. Så blev det absolut inte ! Enligt Dr Slappendel måste det finnas en annan faktor (eller gen) som spelar en stor roll huruvida sjukdomen bryter ut eller ej. Denna faktor (eller gen) måste vara sällsynt. Dr Slappendal förutsa att det skulle komma något enstaka fall men han var övertygad om att det inte fanns behov av något program för att spåra bärare.
Enligt vet. Bart van der Pol har det varit mycket tyst sedan dess. Det verkar enligt honom som om sjukdomen uppträder annorlunda hos drentsche patrijshonden än hos andra raser. Han säjer vidare, att vi vet mycket lite om sjukdomen hos drenten eftersom endast ett mycket litet antal hundar har fått den, därför finns det andra frågor som har högre prioritet.  Att arbeta mot inaveln är mer effektivt än att söka efter bärare av olika ärftliga sjukdomar. Naturligtvis måste man utesluta hundar med allvarliga problem (ex. PRA), men för hårt urval ger mer inavel och möjligen då också mer ärftliga problem.
Naturligtvis står det var och en fritt att testa sin hund men, fortsätter han, lägg inte för stor vikt vid resultatet av ett sådant test, enligt hans åsikt är värdet mycket begränsat och att risken för von Willebrands disease är minimal.